Ett stort paket med möss

Idag fick vi ett stort paket lastat med två möss. Jag trodde det var något annat när jag såg det stora paketet och jag hann bygga upp en hel del förväntningar. Mössen hanteras vertikalt, för att vara så ergonomiska som möjligt. De ser ut som små rymdskepp, vilket verkar tilltala en del för jag har redan börjat höra en del positiva omdömen runt om i huset. Det mest underliga med dessa möss var dock dess beskrivning som följde med. Hur man gör när musen har kommit till musmattans kant (se ovan). Jag skulle vilja se dem som inte förstår det, utan rullar musen över mussmattans kant, vidare över skrivbordet, krockar med kaffekoppen, knycklar till kalenderna och kanske efterföljande dag, med lite tur, kommer tillbaka till musmattan igen. /Frans

Världen är liten..

Efter en riktigt bra skidhelg i Branäs med stekhet sol och sista åket för säsongen så banade vi väg ner mot Karlstad på söndag vid lunchtid. För att känna oss extra myspysiga så stannade vi i lilla skogsmulliga Ekshärad 12 mil utanför Karlstad och på Wärdshuset Pilgrimen - en pytteliten restaurang med hemvävda dukar och loppisinredning. Sista stället man tror att man ska springa på bekanta från reklamvärlden. Men guess what - där satt vår originalare Katarina med hela släkten på söndagsmiddag! Efter att ha hejat och blivit ingående upplysta om att hennes son blivit åksjuk så de fått stanna och skura bilen en timme, så svalde vi en varsin utsökt rejält hemlagad pannbiff som flöt i stekfett, drack en kaffe och for vidare. It´s a small world out there.

// S

SOS

Så skulle jag hit för första gången i Lördags för att jobba lite. Jag hade nyckeln beredd. Fått en kod för att slå av larmet som låg beredd vid mitt skrivbord. Lite nervös, i Indiana Jones är det aldrig lätt att låsa upp en dörr och man måste vara beredd på knivar, ormar och aphjärnor. Jag öppnade dörren, sprang och hämtade koden som låg under några andra papper och det pep till men jag slog av larmet och trodde allt var i sin ordning. Men icke...
Efter en tjugo minuter så kom en SOS-kille och skrämde mig där jag satt. Han frågade efter leg och kviterade larmet. Trodde jag satt illa däran ett tag där. Tydligen ska man ringa till SOS om man hör att det börjar pipa även om man slagit av larmet. Antagligen var jag inte så snabb som jag trodde :(

När man tröttnat på radion…

Som alla andra tidigare fredagar sitter vi klistrade vid radion för att tävla i introtävlingen i hopp om att nån dag ta hem de eftertraktade priserna i form av säkerligen helt underbara p3 prylar..Och idag när vi för andra gången i rad haft alla rätt (artist, titel och film!) och hoppas att idag kanske...kanske... Men som vanligt kommer sanningen och vardagen som ett slag i ansiktet när vinnaren utses..nederlag igen...

Vi har nu i ren protest slutat lyssna på radio (hör ni det p3!) och istället klickat runt på Myspace efter nått nytt och fresh, kan tipsa om att kolla in Kavinskys skivor: Teddy Boy EP och 1986. Sjukt bra electronica från frankrike. /Jon

reception kl: 10:15

Freitag

Idag händer knappt mycket. Har tid över att oroa mig
över om Jon kommer köpa den sista ostkrokspåsen eller inte.
Har ett stort intresse över detta för den har legat där
sedan Claras begynnelse om jag tror Camilla rätt.
Kan berätta en rolig historia som en taxichaufför berättade
för mig i Lördags natt.

En glad norrman åkte taxi i Stockholm
"Hemma i Oslo får vi två kronor för varje duva vi skjuter i stadens parker sa norrmannen.
"Här i stockholm", skrattade taxichauffören, "får vi 20 kronor för varje pensionär vi kör över!"

Taxichauffören drev skämtet lite längre och lådsades sikta på en gammal farbror vid ett övergångsställe.
Men han väjde undan i sista sekunden. Men till sin förskräckelse fick han höra en duns
och han såg i backspegeln pensionären ligga raklång på övergångsstället.
"Det gjorde inget att du missa", sa norrmannen där bak.
"Jag tog honom med dörren!"

Rätt bra skämt för en taxichaufför, eller hur?

Days of our lives goes Facehunter

Vårmodet har kommit till stan och vi var naturligtvis på plats för att kolla in de nya trenderna. /Frans

Noterat

Vi som jobbar med reklam har en tendens att klä oss i svart. Det är som ett outtalat hederskodex att svart är aldrig fel. Less is more. Vissa dagar när man känner sig extra modig så kanske det glänser till av en gnutta grått eller något annat grällt. Som en liten färgsprakande energikick på reklamhimlen. Idag har jag noterat att originalarhyllan är extra snygg. Visserligen fortfarande i svart, men med påkostade detaljer som tar för sig. Stiligt.

//S