Fredag

Ännu en arbetsvecka är tillryggalagd, skrivbordet har döljts av nachoschips, sylt och en massa papper. Morgonen bjöd som vanligt på P3 introtävling där vi för en gångs skull triumferade med alla rätt. Men det räckte inte, någon annan vann. Förmodligen någon som har familj, vänner eller älskarinna på p3. Till vår allas glädje är Robert nu tillbaka på jobbet. Han har spridit förvirring, och skapat bryderier, över hela sjukvården och gett nya programidéer åt sjukhusserien "House". Vi håller tummarna för att hans yrsel försvinner.

/Frans

Och om…

/Jon "P.I"

Måste bara säga....

Att jag tycker vi har grymt bra originalare på det här stället:D Och önskar dem lycka till på Bestyet!!

// S

Addiction

Mitt Berocca-beroende börjar spinna ur kontroll. Igår överdoserade jag på dubbel dos vilket resulterade i att jag för första gången på flera år inte vill gå och lägga mig kl 22.00. Istället avverkade jag multipla CSI-klassiker fram till 02.10. Fortfarande oförmögen att somna in gick jag igenom projektlistan i huvudet och organiserade upp min agenda för idag och allt jag skulle styra upp. Kände mig superfokuserad och mycket duktig i nattens mörker. Men det förflutna hinner ikapp. Efter nu bara 4 timmars sömn har jag bara bomull i skallen och mina goda intentioner om effektivitet är bortblåsta... Kids, don´t do drugs!!

// Sarah

Tänk om...

/Bounty hunter drömmaren Frans

En dag i snacksens tecken.

Snacksjobb åt två olika kunder till och med. Nachoschips åt den ena och popcornbägare åt den andra. Nachoschipsen ledde mig, efter lite ospecificerat googlande, till "wanted fugitive" hemsidor. Efterlysta personer alltså. Det de alla hade gemensamt var att de hade ärr, tatueringar och olika alias. Minst 5-6 olika namn. På många av dem var det belöningar på upp till tiotusentals dollar. Det gjorde mig en aning sugen på att bli bounty hunter. Men jag stängde ned webbfönstret och åt några nachos istället.

/Frans

Reception in silence

Receptionen: kl 16:45

Det är helt tyst, men i avgrunden kan man ana en diskret youtube lyssnare. Och den enda jag kan höra från där jag sitter är Björn, så det måste vara han. Jag hör 70 tals musik, kanske är det Simon & Garfunkel, eller en förvrängning av Janis Joplins röst, svårt att avgöra på 15 meter fågelväg till Björn. Nostalgi?
Björn… History doesn’t repeat itself, but it does rhyme. Så man kan ju hoppas att inom en framtid om kanske 30 år så kommer 70 talet tilbaka.

/Josefine