Chico likes to dance

Nu när jon avslöjat min stora hemlighet finns det ingen ide att jag fortsätter att hålla hans dunkla baksida gömd. Som en del av oss vet, gillar Jon att dansa. Dans vi väldigt sällan får se. När jag såg denna bild förstår jag varför.

/F

Idol 2008

I lördags var det Idoluttagning här i Karlstad, tusentals förhoppningsfulla, drömmande, skönsjungande (några bra, några mindre bra) hade samlats utanför Nöjeafabriken för att få sjunga upp inför juryn. Dagen efter när jag tar en morgonpromenad förbi så är det något på marken som fångar min morgontrötta blick. En LP-skiva. Jag tänker att det är nog någon som har lagt ner tid på att promota sig själv, men vem? Jag plockar upp den, och till min förvåning ser jag Frans på omslaget? Vår Frans som är den hårda killen från Norr som gärna lyssnar på hård och manlig musik, döljer det sig något under den hårda och skäggiga ytan? Mina tankar flyger iväg och försöker leva mig tillbaka till gårdagen. Antagligen har han stått i kön till Idol för att med sin salta blick, den uppknäppta men ändå instoppade skjortan, frisyren som han så varsamt har fönat dagen till ära. Den noga utvalda kostymen som han toppade med ett lite för smalt blänkande diamantbälte, och inte att glömma, bad boy halsbandet som sitter tajt runt halsen i sällskap med ett annat halsband som förhoppningsvis har en bild av ett lejon. Mina damer och herrar, låt mig presentera..Frans Paljett, Idol 2008.

Bytesaffärer

En tjänst byttes mot en briopåse och en plopp.
Halva briopåsen byttes mot 5 kronor. Ploppen åts upp.
För 5 kronor köptes en begagnad X-men tidning.
20 kronor spenderades på en blocketannons och tidningen lades ut till försäljning.

http://www.blocket.se/vi/16081704.htm?ca=7_s

Affären kommer att redovisas här på bloggen.

/Frans

We back down for nobody!

Åtmistone inte Jon.
/Frans

Hatt - enligt hjulet

Vi snurrade hjulet i måndags och idag bär vi hatt.
/Frans

Footsteps

Jag sitter i en vägkorsning här i magasinet. Alla går förbi mig minst en gång om dagen, till skrivaren, konfen, till varandra. Jag har lärt mig allas olika fotsteg vid det här laget, kan blunda och veta vem som kommer. Genom steglängden, ljudet byxorna gör när tyget skapar friktion, klackar, tyngden. Vissa släpar fötterna på ett lite irriterande sätt, andra trippar. Tripp tripp. Så jag har koll på vart folk är, utan att de vet det. Själv har jag nästan alltid klackar och klampar på utan att skämmas. Klackar ger vältränade vader och rak hållning.Sådeså.

Ibland tittar jag upp och söker kontakt när jag hör att någon intressant är på ingång. Ibland tittar jag ner i tangentbordet.Man orkar inte säga hej hundra gånger om dagen.

//S

The Wheel

Det började med att jag hade en cd-skiva som jag skulle slänga.
Men istället för att slänga, jag upp på väggen skivan hänga.
Snurra den runt så fort det gå
Tills ny idéer, huvudet få.

Nu har vi vårt hjul som åt oss ibland bestämmer
Och snälla, låt oss ej höra något beklagligt jämmer.

När slutligen någon av oss i uppdrag till P3 får ringa
Jag hoppas det av glädje och fröjd i rösten ljudligt klinga.

(hjulet kommer att vidareutvecklas vid tillfälle)
/Frans

Jag väntar på mitt gräs!

Japp. Sitter här och väntar på gräs. 5 rullar närmare bestämt. För att ingen ska misstolka mina vanor kan jag upplysa om att det anländer med lastbil freshly grown från Skåne om ca 2 timmar. Innan jag fått en grön matta att rulla ut så blir det att stanna kvar på jobbet. Ska bli kul att se bilderna som gräset ska generera i dock - det är rekvisita nämligen, inget mer skoj än så. Har också raggat upp fotbollsskor och benskydd dagen till ära. Och ett par Börje Salming-sockor. Passade på att fynda nya sovrumsgardiner när jag ändå var ute på språng. Tänk om kunderna visste vad vi gör för dem innan deras snygga trycksaker är klara och landar på bordet :)Men kul är det!

//S

Dagen till ära!

Och frans: you know you want it...

/Jon

reception: analys efter fall

Säger bara det, jävla helvetes spårvagnsräls.
På väg tillbaka till Clara efter lunch idag ovetandes om vad som skulle hända när jag nådde löfbergshuset. Ni fattar nog vad som hända mig. I full fart fastnade jag i rälsen men hann ta emot mig med högra handen och lungan. Trodde mina revben hade brutits, (stundens hetta syndrom) men tappade bara luften ;)
Därför en varning till er som cyklar därute. Beware.

/J

Ett stort paket med möss

Idag fick vi ett stort paket lastat med två möss. Jag trodde det var något annat när jag såg det stora paketet och jag hann bygga upp en hel del förväntningar. Mössen hanteras vertikalt, för att vara så ergonomiska som möjligt. De ser ut som små rymdskepp, vilket verkar tilltala en del för jag har redan börjat höra en del positiva omdömen runt om i huset. Det mest underliga med dessa möss var dock dess beskrivning som följde med. Hur man gör när musen har kommit till musmattans kant (se ovan). Jag skulle vilja se dem som inte förstår det, utan rullar musen över mussmattans kant, vidare över skrivbordet, krockar med kaffekoppen, knycklar till kalenderna och kanske efterföljande dag, med lite tur, kommer tillbaka till musmattan igen. /Frans

Världen är liten..

Efter en riktigt bra skidhelg i Branäs med stekhet sol och sista åket för säsongen så banade vi väg ner mot Karlstad på söndag vid lunchtid. För att känna oss extra myspysiga så stannade vi i lilla skogsmulliga Ekshärad 12 mil utanför Karlstad och på Wärdshuset Pilgrimen - en pytteliten restaurang med hemvävda dukar och loppisinredning. Sista stället man tror att man ska springa på bekanta från reklamvärlden. Men guess what - där satt vår originalare Katarina med hela släkten på söndagsmiddag! Efter att ha hejat och blivit ingående upplysta om att hennes son blivit åksjuk så de fått stanna och skura bilen en timme, så svalde vi en varsin utsökt rejält hemlagad pannbiff som flöt i stekfett, drack en kaffe och for vidare. It´s a small world out there.

// S

SOS

Så skulle jag hit för första gången i Lördags för att jobba lite. Jag hade nyckeln beredd. Fått en kod för att slå av larmet som låg beredd vid mitt skrivbord. Lite nervös, i Indiana Jones är det aldrig lätt att låsa upp en dörr och man måste vara beredd på knivar, ormar och aphjärnor. Jag öppnade dörren, sprang och hämtade koden som låg under några andra papper och det pep till men jag slog av larmet och trodde allt var i sin ordning. Men icke...
Efter en tjugo minuter så kom en SOS-kille och skrämde mig där jag satt. Han frågade efter leg och kviterade larmet. Trodde jag satt illa däran ett tag där. Tydligen ska man ringa till SOS om man hör att det börjar pipa även om man slagit av larmet. Antagligen var jag inte så snabb som jag trodde :(

När man tröttnat på radion…

Som alla andra tidigare fredagar sitter vi klistrade vid radion för att tävla i introtävlingen i hopp om att nån dag ta hem de eftertraktade priserna i form av säkerligen helt underbara p3 prylar..Och idag när vi för andra gången i rad haft alla rätt (artist, titel och film!) och hoppas att idag kanske...kanske... Men som vanligt kommer sanningen och vardagen som ett slag i ansiktet när vinnaren utses..nederlag igen...

Vi har nu i ren protest slutat lyssna på radio (hör ni det p3!) och istället klickat runt på Myspace efter nått nytt och fresh, kan tipsa om att kolla in Kavinskys skivor: Teddy Boy EP och 1986. Sjukt bra electronica från frankrike. /Jon

reception kl: 10:15

Freitag

Idag händer knappt mycket. Har tid över att oroa mig
över om Jon kommer köpa den sista ostkrokspåsen eller inte.
Har ett stort intresse över detta för den har legat där
sedan Claras begynnelse om jag tror Camilla rätt.
Kan berätta en rolig historia som en taxichaufför berättade
för mig i Lördags natt.

En glad norrman åkte taxi i Stockholm
"Hemma i Oslo får vi två kronor för varje duva vi skjuter i stadens parker sa norrmannen.
"Här i stockholm", skrattade taxichauffören, "får vi 20 kronor för varje pensionär vi kör över!"

Taxichauffören drev skämtet lite längre och lådsades sikta på en gammal farbror vid ett övergångsställe.
Men han väjde undan i sista sekunden. Men till sin förskräckelse fick han höra en duns
och han såg i backspegeln pensionären ligga raklång på övergångsstället.
"Det gjorde inget att du missa", sa norrmannen där bak.
"Jag tog honom med dörren!"

Rätt bra skämt för en taxichaufför, eller hur?

Days of our lives goes Facehunter

Vårmodet har kommit till stan och vi var naturligtvis på plats för att kolla in de nya trenderna. /Frans

Noterat

Vi som jobbar med reklam har en tendens att klä oss i svart. Det är som ett outtalat hederskodex att svart är aldrig fel. Less is more. Vissa dagar när man känner sig extra modig så kanske det glänser till av en gnutta grått eller något annat grällt. Som en liten färgsprakande energikick på reklamhimlen. Idag har jag noterat att originalarhyllan är extra snygg. Visserligen fortfarande i svart, men med påkostade detaljer som tar för sig. Stiligt.

//S